Produktutveckling – när stenen är tillräckligt slät

På lunchen i dag diskuterade vi produktutveckling. Dels för att vi är mitt uppe i ett projekt som efter att ha pågått en längre tid nu kommit in i en mer intensiv fas, och dels för att det är ett förbaskat roligt ämne som man kan älta hur mycket som helst. Att lösa problem är roligt och att lösa verkliga problem är ännu roligare. Om ni förstår vad jag menar … Just nu håller vi på att lösa ett problem som kommer att skapa möjligheter. En av utmaningarna i processen är att inte förivra sig och ta genvägar bara för att man är så sugen på att gå i mål med det. Det är rätt många projekt som misslyckas av just den anledningen. Har för mig att jag läst en siffra på det någon gång, men många är det i alla fall.

Det finns naturligtvis människor som är expert på det och kan kommentera vad som är rätt och fel. Själv kan jag bara fundera, reflektera från egna erfarenheter och lyssna på min omgivning.

Kompromissande är ett ord jag förknippar med produktutveckling. Kompromissande mellan koncept, design, tekniska lösningar, kundernas behov, teknisk genomförbarhet, utvecklings- och produktionskostnader, konkurrenssituation, möjliga distributionskanaler, resurser för att bygga varumärke och skapa kännedom om produkten och – sist men inte minst – vad kunden är villig att betala i slutänden.

Ytterligare ett ord jag förknippar med produktutveckling är smidighet. Det får väl gälla över lag, men det krävs en smidighet som ska känneteckna låga trösklar i samarbete, leverans, reflektion, återkoppling och förbättring. Det måste investeras tid, pengar och mänsklig energi för att göra det. Men ibland glöms det bort i en iver som överskuggar en verklighetsförankring för att ”detta måste bara fixas” och att ”det får kosta vad det kosta vill, bara vi blir klara”. Men utan en seriös inventering och säkerställning av tillgängliga resurser är sannolikheten dessvärre stor för en dikeskörning senare på vägen.

Något som jag tycker är ett tråkigt – men, ack så viktigt – faktum är att man måste undvika att lansera en produkt som ännu inte är färdig. Lanseringen är ett härligt crescendo efter en lång produktutveckling. Men att sälja skinnet innan björnen är skjuten är som bekant ingen lysande idé. Samtidigt kan det förstås vara en utmaning att veta när man är absolut klar. När är stenen tillräckligt slät? Hur mycket ska vi putsa produkten innan vi tycker att den är färdig? Tiden är inte alltid ens vän i sådana här sammanhang, för det kommer en dag då produkten inte är 100 % klar – för det kanske den aldrig blir – men klar att möta marknaden. Och många av oss lever ju efter devisen att tillräckligt bra inte är tillräckligt bra. Men att leva efter den devisen kan vara en fälla, för du kan ju bli kvar i startblocket när de andra sprungit mål.

En synd när det gäller produktutveckling är att avsluta projektet med stora verifieringstester, för om något skulle gå snett är vägen kurvig och kostnaderna höga. Men ibland måste man trotsa synden, då det inte går att göra på något annat sätt. Så just därför väljer vi att ta den vägen, hur det går för oss lär ni få veta när tiden är mogen.