… Hur ni gör det är upp till er. Men bara gör det – och ha kul!

Kanske ska förtydliga att rubriken syftar till att fira framgångar. Om nu någon händelsevis fick några andra associationer.

I dag drar vi på en förlängd kickoff ( åter på söndag) där huvudfokuset är att fira hur grymma vi är. Vi har gjort ett sjukt bra jobb det senaste året. Och det har vi gjort med ett leende på läpparna nästan hela året. Självklart har vi haft både våra med- och motgångar, men där motgångarna bleknat i takt med att framgångarna blivit fler, tydligare och viktigare. Det här var ingen one man-show, tvärtom är det något vi i hög grad har gjort tillsammans. För ingen av oss hade klarat ens sin egen del utan support från övriga gruppen. Lagarbete när det är som bäst.

I vår hektiska vardag är det allt för lätt att fokusera på nästa uppgift. Det är lätt att glömma att stanna upp och reflektera över det som faktiskt har uppnåtts. För om man ignorerar grymma insatser och resultat, så är det lätt att missa viktiga möjligheter att inspirera till ännu större framgångar. Det här har påmint oss om att ha kul, och att målen vi satte upp var viktiga för oss. Villigt kan jag erkänna att jag inte är expert på firande. Jag är väl helt ok, och har med andra ord potential att bli bättre.

Människan är till sin natur social. Och det är säkerligen inte någon tillfällighet att vi kallar våra företag organisationer. Där är framsteg beroende av samarbetet mellan många människor, och där blir firandet en hörnsten. Sedan är det väl rätt coolt att tänka att man firar framgångar som ett bevis på att organisationen är framgångsrik för olika resultat man levererar, snarare än att man ser framgången som ett självändamål.

En gång hörde jag en chef som med oro såg framför sig att det skulle leda till självgodhet, och därmed distrahera från kommande mål, att fira små vinster. Typ ’hungriga vargar jagar bäst’. Det tycker jag är kvalificerat bullshit, för då menar jag att man inte har förstått orsak och verkan i det här sammanhanget. Eller åtminstone inte tror på människor. Att ta sig tid att känna igen framgång kommer omedelbart att öka positiviteten och övervinna negativiteten. Nej, man kanske inte vill ha galamiddag för varje enskild prestation, men man kan åtminstone erkänna även de små segrarna och lyfta upp dem. Ingemar Stenmark vann 86 världscupssegrar i utförsåkning. Nu vet jag ju inte hur han firade efter varje. Men jag tror att han åtminstone tillät sig själv att njuta så pass mycket att han fortsatte att träna hårt och kämpa för nästa seger. För det verkar ju inte som att han var mätt efter första segeråket i Madonna di Campiglio 1974.

Faktum är att man allt som oftast kan – och bör – göra mer för medarbetarna. Om vi investerar i dem på rätt sätt så har vi satsat på vår största tillgång.

Nu hinner jag inte skriva mer, kickoffen och firandet väntar!