Kan man vara född utanför boxen?

Inte sällan får man höra att det där med att tänka utanför boxen är lättare sagt än gjort. Och den generaliseringen kan säkert stämma här och var. Men ibland undrar jag hur man tar sig in i den där boxen. För jag kan faktiskt bli lite trött på mig själv emellanåt. Häromveckan var jag på en konferens där vi hade spänstiga samtal kring olika organisationskulturer i internationella miljöer. Det var såklart hur intressant som helst. En återkommande ingrediens var förmågan att tänka utanför boxen. Ett intressant tankesätt, talesätt och förhållningsätt. Eller om det är en klyscha eller rent av en livsstil?

Kanske ska man tillvarata innehållet i sin egen box lite bättre. Kanske umgås med tanken att det inte alltid är värdefullt att vara utanför sin box? Det kan ju gå att vara nöjd även på insidan. Det kanske rent av finns fördelar …? Kan det till och med vara så att tvångsmässigt söka sig utanför den där boxen har en del uppenbara nackdelar? Här ska jag absolut erkänna att jag tillhör kategorin som i vissa fall borde stannat i boxen för att förfina och förbättra det som redan fungerar bra. Hjulet behöver faktiskt inte uppfinnas hur många gånger som helst. Men det kanske går att få det att rulla bättre. Eller vad säger du, kan du känna igen dig i det här?

Det finns många chefer som är fenomenala på att tänka smart och effektivt i boxen, för att det finns tydliga begränsningar som man måste verka inom. Även där går det alldeles utmärkt att vara uppfinningsrik och nyskapande. Det finns ett engelskt uttryck för det. Smaka på: ’framed creativity’. Genom att ställa rätt frågor kan man hitta mängder av smarta lösningar inom sitt begränsade utrymme. För genom att tvinga sig utanför boxen ökar risken att man skapar en lösning på ett icke existerande problem. Det behöver alltså inte vara ett motsatsförhållande att komma med lösningar som är lite wild and crazy, men som ändå finns i lådor du redan tittat i. Du vet, det där med att gå över ån efter vatten …Eller så fortsätter jag att sitta utanför boxen och ibland titta in, i stället för att sitta i den och önska mig ut.