Hinner tiden ikapp?

Tack för all fantastisk respons jag fått efter att vid ett par föreläsningar den senaste tiden kommit med några mindre goda exempel på hur man kan bli bemött som kvinna i en mansdominerad värld. Jag har fått frågor – senaste i går – om hur jag orkar. Och det finns ett enkelt svar. Det är nämligen betydigt mer som är positivt än som är negativt, och bara av att göra en medveten reflektion i de banorna tror jag att det kan göra susen för mängder av framtida kvinnliga ingenjörer. Varför inte tusentals..?

Apropå ledarskap. Jag har haft diskussioner, inte bara som ledarskapskonsult, utan också som chef där man funderar på hur dåliga chefer alltid överlever och varför de goda cheferna alltid hamnar i bakvattnet. Det pratas ofta om gott ledarskap innehåller ingredienser som lyhördhet, ödmjukhet, tydlighet och därtill en känsla för business. Dessvärre är det långt ifrån alla som skriver under på att det är den typ av ledare de ser omkring sig.

Min pappa har alltid, och jag menar verkligen från att jag var riktigt liten och funderat över och upplevt som fel eller orättvist, sagt till mig att ta det lugnt. ”Låt det vara. Tiden kommer ikapp.” Allt som oftast har det varit ett råd jag haft lite svårt att förhålla mig till. Mitt tålamod är inte omfångsrikt nog för att vänta ut tiden alla gånger. Men faktum är att gubben nästan alltid har rätt, för tiden kommer ikapp. Eller som det gamla uttrycket ”det som göms i snö kommer fram i tö” …

För bra länge sedan, när jag jobbade som projektledare, hade vi en diskussion som jag fortfarande kommer ihåg nästan ordagrant. Den handlade om huruvida man var tvungen att vara duktig på både tekniken och businessen eller ifall en projektledare som kan styrning och ledarskap kan leda vilket projekt som helst, eftersom övriga gruppen står för fackkunskapen. Så här ganska många är senare kan diskussionen fortfarande hetta till, och det råder delade meningar om vilka egenskaper och kvaliteter som är viktigast. En sak är i all fall sant, och det är att när dåliga chefer/projektledare blir riktigt dåliga så har de prioriterat något annat än ledarskapet alldeles oavsett hur väl de kan businessen.

Jag har haft både bra och dåliga chefer, och dessutom på nära håll sett flera varianter. Några trista citat har etsat sig fast i mitt minne. Och de brukar jag plocka fram pappas kloka ord ”tiden kommer ikapp dem”.

 ”Jag bestämmer här, det ska väl räcka som motivering!?”

Kanske inte det mest hållbara argumentet om man vill framstå som seriös. Med distans kan man skratta åt det. Men om man ser seriöst på det är det naturligtvis en av ledarskapets viktiga uppgifter att på ett begripligt sätt förklara varför man fattar ett visst beslut.

 ”Jag kan hitta din ersättare sprättlätt!”.

Tänka så är ju inte ett charmigt förhållningssätt, men att till och med säga det – oj oj, vilket omoget uttalande. Tomma hot har aldrig fört något framåt. Vilket å andra sidan även gäller medarbetare som hotar med att det kan få vilket jobb som helst.

Sist men inte minst kommer en som är en av mina ”favoriter”.

”Hade jag velat höra dina idéer och åsikter hade jag bett om dem.”

Hmmm, I love it. Att kväva medarbetare och att förminska andra är något som bara svaga ledare sysslar med. Det finns nämligen inget bättre för en ledare än att verka för att ha högpresterande medarbetare som drivs av egen vilja. 

Och visst, tiden kom ikapp dessa också …