Företagande,  Ledarskap

Win-win – the key to success

I skrivande stund sitter jag och arbetar med ett samarbetsavtal. Jag vill börja med att säga att vi ALLTID har inställningen att det ska vara win-win, annars är det inte lönt att ens försöka. Visst hamnar även vi i avtal där vi är David och vår samarbetspartner är Goliat. Och det kan var helt ok, bara vi kan ha en ärlig och konstruktiv dialog kring vad win-win är. Om man inte hittar fram till en givande lösning för båda parter är man kanske inte rätt för varandra. Bättre då att inte inleda en relation alls, än att tvingas hantera uppbrottet när det gått för långt. Det finns flera anledningar till varför win-win är bra – det räcker ju att höra på orden så blir man ju glad. Vi ska vinna något tillsammans!

För en tid sedan råkade vi ut för en leverantör som med ökande tydlighet visade att de inte var intresserade av win-win. De tyckte faktiskt att vi – eftersom vi var så små jämfört med dem – skulle vara tacksamma för att få ha dem som leverantör. Och då är det ju inte så lätt ha hitta den där sköna känslan av samarbete och långsiktighet. Faktum är att det drar en del tid och energi att skaffa nya kunder och leverantörer, därför är man ju logiskt nog angelägen om att ha långa relationer. Det tjänar ju alla på (har jag sagt att jag tycker att win-win är bra ..?). Alltså, det är så sjukt tråkigt att känna sig inklämd i ett hörn och att inte kunna göra något åt det. I det här fallet blev det så att vi tillfälligt bytte leverantör innan vi tillsammans lyckades hitta den där positiva win-win-känslan.

Garbage in – garbage out

För att resultatet ska bli bra måste förhandlingen och diskussionen vara bra. Med tveksamma och oklara ingångsvärden blir resultatet sällan bra. Min erfarenhet säger att det är givande att återkoppla och flagga upp för delar man inte tror på. Att däremot ducka problem och hoppas att de löser sig med tiden är knappast framgångsrikt. Ta upp dina farhågor – prata!

Att se förhandlingen som en tävling där man ska ”vinna” över sin samarbetspartner är direkt olämpligt, hur lockande och frestande det än kan kännas. (Jag är tidigare elitidrottare, så tro mig; jag älskar att tävla!) Om samarbetet i för hög grad gynnar den ena parten så kommer samarbetet bli onödigt kort och det gynnar ju ingen part. Inte ens den som i det korta loppet ser ut att ha ”vunnit”. Sträva hellre efter att dela både risker och vinster. Det kommer att gynna båda parter under en längre tid.

Nu när jag skrivit de här raderna – ett mina sätt att räkna till tio, jag jobbar med mitt tålamod – så gör jag en ny vända i samarbetsavtalet jag nämnde inledningsvis. Den här gången kommer vi att nå win-win, det har jag på känn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *