Hur jag bygger upp motivation inför skumtomtesäsongen

Nu närmar sig julen med stormsteg, och det är den tiden på året då jag – tyvärr – byter ut maten mot skumtomtar.

”Du som jobbar med motivation borde väl kunna motivera dig själv att äta färre skumtomtar, det är ju inte direkt nyttigt att sätta i sig så mycket skumtomtar.”

Nähä, det kanske det inte är. Men gott är det! Och jag jobbar faktiskt hårt för att ta mig igenom skumtomtesäsongen.

Det gäller att mobilisera drivkraft att överge nyttigmat och istället sätta skumtomtar högt på dagordningen. Det är förstås inte helt lätt, för äter man för många (det går faktiskt) får man ont i magen och det är ju dumt. Så det gäller att balansera. Man vill ju inte överdriva åt andra hållet heller. Om jag ska vara helt ärligt så är jag inte riktigt säker på vad det smakar.

För att hitta motivationen jobbar jag enligt några vägledande tankebanor;

Visst mår man bättre och känner sig duktig när man gjort något riktigt bra på jobbet? Det brukar allt som oftast komma från att man varit effektiv. Och vad kan vara mer effektivt är att hoppa lunchen och istället ta en rejäl näve skumtomtar. Perfekt känsla!

Det är också viktigt att sätta upp mål. Jag brukar fixa två lådor per vecka. (Lådorna är bättre än påsarna, de blir liksom lite torra fortare.) Men jag vill jobba mig upp till tre lådor i veckan. Men ett litet hinder som kan riskera att ta fokus från uppgiften är att det kan bli lite tråkigt att göra samma sak varje dag. Det är lätt att det går slentrian i det då och att man tröttnar. Som tur är finns det oändligt många sätt att variera sitt skumtomteintag.  Man kan äta dem på tvären, ta dem i mindre bitar, drar man i dem händer något nytt. Och så vidare.

En annan viktig del i att nå framgång som storkonsument av skumtomtar är att omge sig med rätt människor. Visst har jag ett antal skumtomteälskare på jobbet, men det lirar inte riktigt på min nivå, så det kan lätt bli lite ensamt. Jag har därför kommit till insikten att även pepparkaksälskare är bra människor och väl värda att liera sig med. Jag är glutenallergiker, vilket gör att jag inte kan äta pepparkakor, men jag känner ingen som helst bitterhet över det, utan väljer att se dem som sköna vänner. Vi är på samma sida. Faktum är att även pepparkaksätande går att variera i hög grad. Jag har på senare år noterat en liknande utveckling på området. Jag är medveten om att det finns glutenfria pepparkakor, men efter att ha levt med min diagnos sedan sent 80-tal och ännu inte ätit en god glutenfri pepparkaka så måste de väl vara goda med tanke på hur många som konsumeras.

Om de här förhållningssätten inte fungerar så är det bra om du analyserar och omvärderar varför din motivation uteblir. Är det så att du inte tycker att skumtomtar är goda så kanske det helt enkelt inte är något för dig. Livet är för kort för att dagligen käka något som man inte tycker om. Men du, leta upp något annat – ge inte upp!

P.S. Framåt jul så tröttnar även jag på skumtomtarna, så på julafton bygger jag upp motivationen för knäck …