Ledarskap,  Styrelse

Hur fasiken hanterar man en ledamot som inte levererar?

Efter förra veckans blogg kom det en fråga med vändande post. En fråga som jag faktiskt har haft lite svårt att släppa. Frågan var öppen, rak och ärlig; ”hur fasiken hanterar man en ledamot som inte levererar?”. Som de flesta vet så kan det ju vara lite styltigt och formellt i ett styrelserum. Det kan också vara svårt att se om någon inte levererar. Och såklart – för den förslagne kan det finnas vägar att uppfattas som mer bidragande än vad en närmare granskning visar. Hur som helst, det är helt klart en relevant fråga som de flesta styrelser förr eller senare kommer att ställas inför.

I mitt förra blogginlägg beskrev jag herr/fru Ego, men den här frågan handlar mer om en ledamot som liksom inte presterar och inte bidrar till att driva styrelsen, verksamheten och relevanta frågeställningar framåt. För att klä de bekymren i karaktärsdrag skulle hon eller han kunna beskrivas som

  • Vara negativ till allt
  • Ha ett bristande intresse
  • Brist på ork att delta diskussioner
  • Brist på respekt (kanske en egenskap som funnits, men som bleknat med tiden)
  • Inte hanterar känslig information konfidentiellt
  • Lever i tron att just deras kompetens är störst och viktigast, och visar förakt för andras
  • Driver andra ledamöter bort från sina uppdrag
  • Brister i respekt för sin omgivning genom att oförskämt använda mobilen under mötet, komma sent och lämna tidigt
  • Kommer oförberedd och dåligt påläst till mötena
  • Tror tyvärr att det finns ytterligare ett tusental trista karaktärsdrag som jag inte tror jag behöver addera till listan …

Vad kan man då göra åt det här?

Ja, men släng ut vederbörande bara! Jo, det hade såklart varit ett ganska gôtt och enkelt svar. Tyvärr är det inte fullt så enkelt i den del av världen vi kallar verkligheten. Det kan ju till exempel vara så att det inte finns mandat att tycka till om en enskild ledamot. Eller så är det bara en känsla att prestationen är onormalt minimal. Det kan ju faktiskt vara så att känslan inte stämmer. Kanske ska man inte döma för fort? Det finns ett härligt gammalt uttryck, som du säkert sett inramad på ett antal kontorsväggar: ”En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk”. Det stämmer ganska bra. Och ett företag är bara så starkt som sina medarbetare, chefer och styrelse.

Många styrelser har ett regelverk kring det här och det tror jag är bra. Dvs hur vi hjälper varandra att få ut mest effekt av styrelsen, hur vi aktivt väljer att göra varandra bra. Man kommer oftast långt bara genom att samtala, så underskatta aldrig informella metoder för att hantera styrelsemedlemmars beteende, inställning och brist på kompetens. Ta gärna regelbundet upp en öppen diskussion kring förväntningar på styrelsen och hur varje medlem kan vara mer produktiv. Jag lovar att det kommer att göra susen. En del kanske inte ens ser på sina insatser som just aktiva, utan nöjer sig med ”att vara med”. Jag vågar påstå att en av de allra viktigaste komponenterna för att vara en duktig spelare i styrelsearbetet är just att vara påläst och förberedd. Om det inte fungerar – förutsatt att du har mandat att agera – så gör du sannolikt personen en stor tjänst genom att låta honom eller henne göra sin styrelsekarriär någon annanstans, där de har bättre förutsättningar att lyckas. Hellre än att vara kvar i en roll som förr eller senare kommer att ha direkt negativ inverkan på andras energi, vilket i slutänden ofrånkomligen kommer att påverka slutresultatet negativt.

En kommentar

  • Patrik Elfwing

    Linda,

    Tack för en inspirerande text med många goda sanningar och värdefulla råd.

    Onekligen är det inte helt ovanligt att det sitter människor i styrelser som bör göra det de gör (och även det de inte gör) , någon annanstans . När den sanningen blir uppenbar för denna / dessa personer och för de kvarvarande ledamöterna, blir det ofta en känsla av lättnad för alla inblandade. M.a.o. – agera så snart det går.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *