Det är många förståsigpåare nu …

Den här veckan är det inte så mycket annat än Corona i huvudet, med allt vad det innebär privat, arbetsmässigt och i mina styrelseuppdrag. Det har varit det ena mötet efter det andra – betydligt fler över telefon och webb än vanligt. Man kan väl konstatera att en del områden påverkas mer än andra, och hur det ser ut i morgon vet man inte så mycket om. Det är väl vad man vet …

Jag försöker i alla fall efter bästa förmåga att följa utvecklingen, men det är fasiken inte det lättaste. För jag tror att mängden självutnämnda experter skymmer sikten för de som verkligen kan. Det är ju sjukt många förståsigpåare där ute.

Ofta skriver jag att det är bra att utrusta sig själv med en rejäl portion självförtroende, och det tror jag fast och fullt på. Men när det självförtroendet slår över i storhetsvansinne blir det både ocharmigt och osunt. Man kan fundera på om alla dessa besserwissrar verkligen har ett gott självförtroende? Kanske är det så att de pratar med djup stämma, utstrålar pondus och auktoritet men faktiskt inte har lika mycket täckning som det verkar. Det kanske är kejsaren med nya kläder som i sitt luftslott med myndig stämma upplyser världen om allehanda självklarheter. Och som korrigerar sin omgivning med åsikter paketerade som fakta. Vem behöver det?

Du vet där människorna som bär på ett extremt och ämnesöverskridande behov av att leverera tyckanden i tid och otid, de där som upplever att solen kretsar kring just dem och som inget hellre vill än att världen ska veta vad just de kan, vet och vill, och vars favoritreplik är ”men jag då?”. Känner du igen typen? Har du någon sådan i din omgivning? Kanske kan det då vara läge att krypa ner under täcket och tänka som en tidigare kollega till mig resonerade; ”Låt det små människorna vara små”. Slösa ingen energi på dem, för de kommer inte att lägga energi på dig. Inte minst i dessa tider; välj vilka du ska lyssna på och låt de andra vara små.