Är det möjligt att kommunicera för mycket?

Den frågan kom från en som vet med sig att hon utifrån sin ledarroll inte kommunicerar särskilt mycket. Just för att hon är rädd att det ska bli för mycket för medarbetarna att ta in. Och visst, det klagas mycket på att man drunknar i information. Det är många som tar upp hur många mejl de måste läsa varje dag. Och hur de upplever att det står i vägen för att ägna tid åt sitt ”riktiga jobb”.

Vi lever i en tid där vi ”bombarderas” med information dag ut och dag in. Och i större organisationer är den verkligheten än mer påtaglig. Det kommuniceras på anslagstavlor, intranät, nyhetsbrev, mejl, sms, teams och förstås i möten – och allt konkurrerar om en och samma sak: vår tid. Och det är väl en av de få saker som är ganska rättvist fördelad här i livet; vi har alla 24 timmar per dygn till förfogande. Och mitt i allt det här bruset finns det guldkorn i form av värdefull information som vi behöver känna till och fatta beslut utifrån. Och det är den typen av information jag skrev om i min förra blogg.

Att kommunikation är ett komplext ämne kan vi nog alla skriva under på. Jag är nog inte den enda som då och då hör saker som ”det där var det ingen som sa till mig”. Eller ”men jag var ju inte med på det mötet”. Så med all säkerhet är det så att all viktig information inte delas vidare, trots att den ofta borde göra det. Men det är också en sanning att vi alla inte i alla lägen är goda mottagare av information. Och att vissa oftare än andra hamnar i radioskugga hur man än gör. Kanske en pekbok är vad som behövs …

Jag tror att där överdosering av kommunikation kan hämma produktiviteten kan också för lite av samma vara leda till andra bekymmer. Som till exempel oklara förväntningar, sviktande lagmoral, utanförskap, energiläckage, skvaller och ryktesspridning. Att hålla tillbaka relevant information – alldeles oavsett om det är till överordnade, underordnade eller vad du vill däremellan – leder allt som oftast till att det görs antaganden och fattas beslut på inkompletta och/eller felaktiga grunder.

Jag tror vidare att det är vanligt att många människor av olika skäl undviker att be om hjälp (en arbetskamrat påstår att män är sämre på det än kvinnor, men det vet jag inget om). Och därmed blir det ju ännu viktigare att förekomma den bristen genom att kommunicera tydligt och relevant.

Ett förslag vill jag också skicka med. Se till att din dörr är öppen, både bokstavligt och bildligt talat, så att alla är bekväma med att komma in och fråga. Alla frågor är värdefulla, inga frågor ska avfärdas eller förminskas. Är man ett team ska man arbeta som ett team.