Är vi på rätt väg?

Att frågor kring styrelsearbete intresserar mig är det ingen i min närhet som har missat. Och att det verkar gå oerhört trögt att få jämställda styrelser har väl heller knappast undgått någon. Vad gör vi för fel? I Värmland, där jag bor och till stor del verkar, har hela 13 % av bolagen jämställda styrelser. Det kan jämföras med 2013, då siffran av 11 %. Wow, vilket framsteg. Skrev hon, och kvävde en gäspning.

Så frågan är inte bara om vi är på rätt väg, för det är vi kanske, utan snarare om vi håller en acceptabel hastighet.

Är inte män och kvinnor lika smarta, begåvade, välutbildade, driftiga och engagerade? Enligt mina empiriska studier så är kvinnors talanger, utbildningsnivåer och erfarenheter definitivt fullt tillräckliga, så jag antar att det kanske är rätt nätverk som saknas. Eller rätt stamtavla. Eller är det något annat?

I går kväll hade jag förmånen att hänga med det kvinnliga nätverket WINK. Kvällens ämne var just styrelser och vad vi kan göra för att exempelvis nå högre grad av jämställdhet i olika typer av styrelser. Det som berikar i sådana här sammanhang är att ta del av de olika perspektiv som finns. För om det nu finns någon som tvekar, kan jag informera om att det naturligtvis finns lika många olika infallsvinklar som det finns kvinnor. Själv kan jag fastna i mina egna vyer, så att få tillgång till en bredare horisont ger mycket energi och är utvecklande.

Har du varit med om att någon – – här kan du själv lägga in valfri stereotyp – tror sig veta hur du mår, vad du känner och vad menar? Att de filtrerar andras uppfattningar, åsikter och värderingar genom sina egna ståndpunkter. Och tro mig: jag är inte på något sätt befriad från att ha förutfattade meningar, så jag är inte oskyldig. Men för att en grupps sammansättning och totala leverans ska bli dynamisk tror jag att det är viktigt att man med ett vidöppet sinne tar in andras bild och uppfattning. Jag lovar att det är väldigt vitaliserande. Därför menar jag att en styrelse behöver ha ett spektrum av kompetenser, bakgrunder och synsätt. Till exempel genom att blanda åldrar, kön och etnisk tillhörighet. Dock är jag minst sagt osäker på om man gör det genom kvotering. Det kan bli fel om ens viktigaste egenskap i en styrelse bedöms vara att man tillhör någon sorts minoritet. Som ett pittoreskt inslag för att vinna externa stilpoäng. Förväntningar och krav måste vara rättvisa och rimliga på alla som har ett förtroendeuppdrag.

Man kan inte bortse från att många rekryteringar – så även i styrelsesammanhang – sker via väletablerade nätverk. Så min uppmaning till dig som rör dig i någon sorts sfär är att vara aktiv för nytänkande. Sänk trösklarna och öppna dörrarna. Kvinnor behöver inget handikappsystem för att komma högre och längre. Men all form av brist på syresättning leder till ett utestängande, och det är inte bra. Exkludering gynnar vare sig för kvinnor, män, styrelser eller samhället i stort.