Hur bra är du på att improvisera?

Jag antar att det är något vi alla har tränat på betydligt mer än vanligt under det senaste året. Och just träning är ju, som vanligt, nyckeln till framgång. Träning och planering är ju ofta det som ligger bakom starka resultat. Men alldeles oavsett hur mycket man planerar kan det, inte minst i dessa tider, bli förändringar eller uppstå oförutsägbara händelser som gör att vi inte kan genomföra planen som vi har tänkt oss.

Häromdagen hade vi här på jobbet en situation där vi hade planerat i det närmaste minutiöst, men just när vi skulle trycka på knappen uppstod en händelse som vi inte på något sätt kunde kontrollera och än mindre påverka. Vi hade inget val än att skjuta upp. I sådana situationer reagerar man lite olika, och de fick mig att fundera lite kring hur fasen vi är som organisation. Hur bra är vi på att improvisera? Och hur bra är jag själv?

Jag kan nog säga att jag är lite av typ ”go with the flow” i såna lägen. Om inte annat för att jag gärna vill vara lite spontan. Eller vänta nu – var det helt sant? För det är ju knappast så att jag improviserar mig in i framtiden, om jag tänker efter. Det är nog en kombination av att ha en tydlig målbild med en plan och en beredskap att improvisera när det krävs. Eller när det dyker upp smartare vägval eller bättre alternativ. Och det är så jag vill att en organisation ska fungera också. I en modern organisation tror jag till och med att det är nödvändigt. Man måste helt enkelt kunna improvisera för att parera allt som händer. Omvärlden kännetecknas av både snabb och konstant förändring. Det enda som är sig likt är att inget är sig likt. Vi måste anpassa oss i stort smått. Darwin, du vet.

När vi ställs inför en störning som äventyrar den ursprungliga planen, och det händer ju alltid när man inte har tid, har vi allt som oftast ett par alternativ. Vi kan insistera och kämpa vidare, fast vi innerst inne vet att det inte kommer att landa väl. Men i någon sorts okontrollerad envishet och kämpaglöd blir det så ändå. Jag kanske raljerar lite, men faktum är att jag har sett organisationer där man verkligen arbetar på det sättet, fast man vet att det inte fungerar. Det kanske finns prestige som gör att man lever efter att ”en plan är en plan”. En annan väg är att improvisera och göra en ny plan. Är man kreativ och fokuserad på möjligheter kan det ju bli så att den där förändringen för med sig något gott. Nu kan såklart någon tycka att ”det där är ju himla lätt att plita ner i en blogg”. Men jag väljer den vägen, för mycket blir roligare då. För jag tror att om man har en kultur där man främjar improvisation – och gärna tränar på det – banas väg för kreativitet. Och där misstag tolereras har man betydligt större möjligheter att nå planen, fast kanske inte exakt på det sätt man först trodde. Kulturer där misstag bestraffas leder till passivitet, handlingsförlamning och ursäktsfokusering. Kolla bara när en idrottare fokuserar mer på att inte göra fel än på att göra rätt. Jag har hittills aldrig sett någon idrottare tveka sig till framgång.

Det är inte riktigt min hemmaplan, men jag tror att det finns liknande mekanismer i musik. Det sägs att trummisen i the E Street Band, Max Weinberg, spelade fel under en konsert. När Bruce Springsteen tog upp det efter spelningen försvarade sig Weinberg med att Bruce inte spelade som han brukade just där. ”You have to watch out for the curved balls”, svara Bossen.

När ett team kan improvisera synkront kommer all kompetens till nytta, vilket såklart är avgörande för att nå ett positivt resultat. Många förändringar kan man förutse eller gissa sig till, och därmed öva och planera för dem. Men när det oförutsägbara sker, försök att ta möjligheten att justera, ändra och se möjligheter.