Varför skriver man inte ett kulturdokument?

Varför skriver man inte ett kulturdokument?

Så här i augusti och september är det mycket strategidiskussioner. I flera av de uppdrag jag har ska vi nu jobba med strategier. Det är inte helt sällan man ser samma diskussioner komma upp på bordet som man haft året innan. Och man undrar vad det är som gör att man inte har kommit längre. Det är mer ”vi vill” och ”vi borde” än ”vi har genomfört” och ”vi har skapat”. Så är det naturligtvis inte alltid, men det brukar finnas vissa frågeställningar man känner igen år efter år.

Det kanske inte är ett strategidokument som ska upprättas, utan ett kulturdokument? Kan man implementera en kultur i en organisation så tror jag att mycket annat faller på plats per automatik. Det är självklart önskvärt att kulturen och strategin harmoniserar, men det är ju tyvärr inte alltid det är så.

Jag tror att de flesta håller med om att man direkt kan känna om ett företag eller en organisation har en stark och bra kultur – eller en stark och dålig. Eller om den är svag och dålig osv. Det känns när man kommer in, det känns när man pratar och det känns när man gör affärer. Och jag menar att det är viktigt att den känslan är rätt, för jag lever i tron att det är en allmän sanning att det är kulturen som skapar resultat i slutändan.

När man signerar ett kontrakt med företagsnamnet på, måste kulturen ha varit med i jobbet. När företaget erbjuder förmåner, fördelar och återkoppling måste kulturen vara en bärande kärna. Kanske sticker jag ut hakan nu, men jag är rädd att det kan vara så att man gömmer kulturen och hoppas att saker och ting ska lösa sig, och istället fokuserar på strategin. Men jag tror inte att det är lösningen; en god företagskultur innebär att se varandra, lyssna på varandra och ta hand om varandra. För då får man medvind, flyt, flow och resultat.

När du anpassar kulturen till strategin förändras situationen dramatiskt. Då kommer ledarskapet att bli tillgängligt och de anställda känner en trygghet. Och då händer det grejer!

Hur knyter jag nu ihop de här tankarna? Kanske sprang jag en för korta runda i morse, det är ju då jag i huvudet brukar skriva mina bloggar …

Jo, jag tror – och räknar jag även in mig själv – att många ledare underskattar att en strategis effektivitet beror på dess kulturella anpassning.

Att behandla en kultur som en eftertanke är kanske inte så dumt, eftersom en organisation som inte aktivt skapar den kultur man vill ha ändå kommer att ha en kultur. Frågan är då vilken?