Varför ska kvinnor vara så jävla märkvärdiga!?

”Hon är ingen riktig kvinna – mer en naturkraft!” Nu är det ganska många år sedan jag fick den kommentaren av en kollega, men den har etsat sig fast. Jag tror att det var menat som en komplimang till mig, även om jag tycker att den förminskar kvinnor i allmänhet. Och varför skulle man inte vara en ”riktig kvinna” för att man vågas säga vad man tycker och får mycket gjort? Det händer titt som tätt, senast för någon vecka sedan under en fika, att man hamnar i en diskussion kring om eller när man går från att vara kvinna till att vara en naturkraft. Eller hur det kan komma sig att vissa män påstår sig värdera kvinnliga kvaliteter och uppskatta kvinnors kompetens, men som samtidigt ser på framgångsrika kvinnor med avsky. Hur hänger det ihop? Varför får vi höra att vi helt plötsligt är ”för mycket”, när vi bara varit oss själva hela tiden, med den skillnaden att även en kvinnas karriär kan innehålla en ny befattning med lite mer makt (och ansvar, inte att förglömma …)?

De gäller såklart inte alla, men för en liten klick gäller det i allra högsta grad. Det är rätt spännande att fundera på vad det är som retar upp en del så starkt. Min upplevelse är att den ”lättretade klicken” är en minskande skara, och det tycker jag känns bra. Eller är det bara så att det inte når mig i samma grad längre?

Rubriken är faktiskt en kommentar jag har fått. En chef ­(Om det var en man? Ja, det var det.) drog alla kvinnor över en kam, så jag var i alla fall inte ensam om att vara märkvärdig. Om det nu skulle vara någon slags tröst. Om man skulle försöka sig på att gissa vad det är som gör att dessa män retar upp sig så till den grad att de nästan kryper ur skinnet och till slut gör sina röster hörda, så ser jag bland annat följande mönster:

–   Kvinna med självförtroende. Hon visar styrka, driv och handlingskraft uppfattas som jobbigt. En kombination av ingredienser som gör en oaptitlig cocktail för dem.

–   Kvinna med ambitioner. Hon är så där jäkla jobbig och visar att hon vill något. Hon kanske till och med dristar sig till att inte nöja med att vara nästbäst. Hon går blicken med högt och har insett att sikten är klarare på toppen.

–   Kvinna som håller huvudet högt. Hon ler, har ett fast handslag och håller ögonkontakt, och kan vara lite störande, ja rent av provocerande, om (en) man har en dålig dag.

–     Kvinna med passion. Hon har en passion för sitt jobb, kan hantera alla former av kritik på ett rationellt och lugnt sätt, samtidigt som hon kan vara cool och betraktande.

Visst, de här beteendena kan säkert uppfattas som jobbiga. Men lova mig, kvinna där ute, se till att visa dem din styrka. Tiden kommer ikapp.