Nya tankar..

Nu är det några veckor sedan jag bloggade senast. Under de veckorna har jag fått otroligt många förslag, funderingar och frågor från läsare. Några undrar hur snabbt jag kan ställa om fokus, i det här fallet kopplat till att jag nyligen bytte jobb. Jag har även fått frågan om hur det är att jobba utan snopp. Har visserligen ingen erfarenhet av att jobba med snopp, men det är ändå en intressant fråga och jag ska guida er igenom det någon gång. En fråga som är intressant är hur mina tankar gick när jag bytte bransch. Ett par har undrat jag lägger upp min träning nu när jag inte längre kommer att pendla till jobbet; det borde ju frigöra en del tid för träning.

Men jag tänkte faktiskt inte börja med någon av de här frågorna – även om de är bra och intressanta ämnen – utan istället reflektera över min hjärna. Jag har sedan jag lämnade mitt förra jobb vilat en hel del och snittat 9–10 timmars sömn per dygn, så lite reflektion kring det känns på sin plats. Jag faktiskt bli full i skratt över hur min hjärna gått på högvarv under en period.

Bara för att ge några korkade exempel. Jag kunde fastna när det var dags att välja dagens outfit på morgonen. Det brukar annars gå på nolltid i min värld, alltså i det närmaste en icke-fråga. Men nu hux flux stod jag där och tvekade utan att komma till skott. Och när jag väl hade kommit iväg fick jag vända tillbaka för att kolla att jag dragit ur strykjärnet och att tv:n inte stod på. Och hemma är tv:n i princip aldrig påslagen på morgonen … Det var som jag inte tänkte fullt ut, eller som jag inte riktig litade på mig själv. Du vet den där känslan av att ha något ogjort, något man glömt, just när man ska iväg. Och visst, ibland kan den känslan stämma. Men i de här fallen var det bara korkat, för i de allra flesta fallen var det ingenting jag hade glömt. Bara en obekväm känsla av att det var något jag missat. Och varför lägga tid och energi på att oroa sig över något som inte var fel? Kanske fanns det samtidigt saker jag faktiskt glömde, men där låg inte mitt fokus.

Till och från hade jag svårt att sova. Det fanns för ofta något som ockuperade mina tankar, vilket gjorde att jag inte lyckades somna. Så här i efterhand när jag tänker på vad det var som gjorde att jag låg vaken, så var det ofta just att jag låg vaken som höll mig vaken. Hur knäppt låter inte det..!?

Jag kunde emellanåt fastna med blicken i ett sånt där ”stirr”. Fast egentligen stirrar man ju inte heller, det är ju nästan som en dagdröm och man ser suddigt. Och råkade det befinna sig någon i blickfånget undrade de säkert varför jag blängde på dem. Förlåt!

Allt det var nog för att min hjärna gick på overload under en period. Det var intressant, och till och med lite spännande, men det känns skönt att man kan reflektera och förhoppningsvis känna igen signalerna så att man inte hamnar där för ofta. För det är inget som gör en direkt smartare.