självledarskap

Sommar, resorb och rock n’ roll

Semestern är på gång för många. Kanske har ni redan tagit paus eller så ska ni förhoppningsvis få er ledighet snart. Semester är ju faktiskt bra på många sätt. För kör man med näsan mot slipstenen hela tiden får man ju inte chansen att titta upp, se sig omkring och fylla på med nya perspektiv. När jag kommer tillbaka från en semester är jag (förhoppningsvis) fräschare, effektivare och mer produktiv. Så ni som klamrar er fast vid skrivbordet; prova att släppa taget och ta lite ledigt. Inte minst i våra tider med konstant uppkoppling, inte sällan dygnet runt med oinskränkt tillgänglighet, kan behovet av ledighet, avkoppling och återhämtning överskattas. Att göra något helt annat, även om det är en aktivitet, kan vara både avkopplande och uppfriskande. Något helt galet kan vara väldigt sunt.

Apropå galna saker. Det här har jag varit inne på förut, men jag tar det igen; Att göra vanliga saker ger vanliga resultat, att göra galna saker kan ge galna resultat. Och själva har jag alltid dragits åt det lite mer galna.

För ett par år sedan, strax innan ett ultralopp, fick jag en fråga om jag ville hänga med på det där loppet. Visst, 75 km på åtta öar i Stockholms skärgård – men hur svårt kan det vara liksom?  Och jag som tycker att en halvmara är tröttsam. I vilket fall, det var hur kul som helst. Och när vi kom in på vad vi skulle hitta på för halvgalet i år så leddes våra tankar åter in på SMIR, som det här skärgårdsäventyret heter. Ett par veckor innan starten tvingades dock min teamkompis oturligt nog att kasta in handduken, sånt händer ibland. Så då behövde jag skyndsamt gå igenom min kamratkrets för att hitta en annan galning att bilda duo med. För det här är ett lopp där man tävlar två och två. Och även om jag känner påfallande många galningar så är ju inte alla galna på just det här sättet. Hur många känner du som du kan ringa och fråga om de har lust att ställa upp på ett 75 kilometerslopp en lördag i juli, därtill med en hyfsad chans att få ett jakande svar? Tro det eller ej, men jag fick napp på första försöket, så det var från ord till handling med omedelbar verkan. Till och med galningar behöver ju faktiskt förbereda sig.

Loppet är fantastiskt roligt i sig. Och det gör såklart inte saken sämre att vi båda var en del av det vinnande paret, om en säger så. Nu vill jag inte vara sån, men vi kom faktiskt först av alla tävlande – damer som herrar. Tävling är tävling; det var knappast av artighet som det blev ’damerna först’ …

Såklart har jag reflekterar lite kring varför det här loppet är så kul. Men några komponenter som får det att lyfta är att man får testa vad man går för, man får göra det i team, man upplever stark gemenskap; genom skratt, tårar och smärta peppar man varandra. Sedan kommer en ruggigt god belöning när man tömt kroppens depåer. En välkomponerad meny bestående av chips, kexchoklad, bullar och muffins. Kort och gott: socker. Nä, det är väl kanske inte den mest hälsosamma kosten om den skulle dominera ens näringsintag över tid. Men givet sammanhanget och situationen – I love it!

Som barn skulle en kompis och jag testa att äta chips tills vi spydde. Experimentet gick, om inte minnet sviker mig, ut på att vi skulle föräta oss och sedan hålla oss undan chips i eviga tider. Jag kan härmed kungöra att experimentet misslyckades kapitalt. Jag är lika fullkomligt tokig i chips i alla former nu som då. Men det finns något jag inte gärna förtär igen. Jag drack en ansenlig mängd resorb under den här varma helgen. Kan nog säga att det var mer nyttigt än gott.

Ska jag summera våren i sin helhet och finalen med den här grymma helgen, så får jag säga att min semester kommer lägligt och välkommet. Det kommer att bli riktigt skönt. Och till hösten blir det mer rock n’ roll. Just wait and see. Hoppas att du känt det där påtagliga flowet någon gång. Oavsett om det är ditt personliga flow, organisationens, lagets, familjens eller något annat sammanhang, så är den känslan helt fantastisk. Den euforiska känslan av att vara nära nog ostoppbar, rock n’ roll när den rockar som bäst.

Foto: Christer Schapiro

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.