Ledarskap,  självledarskap

Hur ska man hålla koncentrationen upp när – kolla en ekorre!

Jag antar att ni precis som jag har deltagit i betydligt fler webbinarier det senaste året än någonsin tidigare. Och det är väl ömsom vin, ömsom vatten. Om man säger så.

Innan man skyfflar kritik åt folk som gör sitt bästa, och ibland kanske för första gången, måste man vara ärlig och säga att det är svårt att skapa ett riktigt bra webbinarie. Och vad som är bra är dessutom väldigt subjektivt. Är man dessutom väldigt lättdistraherad kanske man ska mobilisera extra fokus, och inte göra det enkelt för sig och gnälla på själva webbinariet. Lite självledarskap kan vara på sin plats. Men samtidigt är det så att en del webbinarieupplevelser faller – hur intressant än ämnet är – för att de helt enkelt är för tråkiga, monotona och grå. Minns du några sådana lektioner eller föreläsningar från din studietid …?

Sannolikt har varje webbinarie sin silverkant. Även det du i stunden upplever som trist och långsamt kan vara värt att kämpa sig igenom. Räkna till tio. Det kan vara så att du har lättare för det än jag. För med min brist på tålamod så får jag sälla mig till den skara som har förbättringspotential vad gäller att hålla mig alert när det går för sakta.

När jag hamnar i ett segt webbinarie har jag några tankar jag försöker hålla nära. Till att börja brukar jag säkerställa att det inte är ett webbinarie jag själv håller i, för då ligger jag ju bedrövligt illa till … Men när jag anmäler mig till något är det naturligtvis grundat i en nyfikenhet, ett intresse och en förväntan. När det så drar igång och jag strax känner utmaningen i att hålla tankarna där jag ska, och inte på något annat som känns roligare eller viktigare – vad gör jag då? Sker det när jag jobbar hemifrån kan ju till och med att dammsuga eller vika tvätt kännas mer lockande. Och det ligger normalt sett väldigt lågt på min lista över saker jag går igång på. Som sagt, här har jag utrymme för förbättring, och jag påminner mig regelbundet om det. Jag tar fram mitt mentala lasso och försöker fånga det fokus som är på väg någon annanstans, och tänka rationellt kring vad det är som gör att det ska behöva vara så. Kan. Det. Vara. Så. Att. Talaren. Talar. Alldeles. För. Sakta? Sånt kan göra att jag knappt minns början när slutet kommer. Sånt drar energi för mig. Kan det vara så att webbinariet var lite ”för bra” insålt? Alltså att min förväntan var för hög?

Det har faktiskt hänt – och det kommer inte hamna i min bok över saker jag är stolt över – att jag har läst mejl och liknande när det blir för långrandigt.

När jag fått otåligheten under kontroll brukar det faktiskt komma en ljusning. Mina tankar blir som mest kreativa under en löprunda eller i duschen efteråt. Det kan bero på att jag får ett fokus med ett visst mått av brus runt mig. Så ibland när jag hamnat i ett segt webbinarie så hamnar jag i en bubbla, men den bubblan är faktiskt inte så tjock som man kan tro; efter en tid kan mycket av det som sagt komma till mig i en något marinerad form. Samtidigt som de frivandrande tankarna har gjort nytta på sitt sätt. Ett tips som jag provat vid flera tillfällen är att skriva ner alla positiva reflektioner direkt efter ett webbinarie – både de från själva webbinariet och de mer impulsiva. Prova! Du kommer säkert att notera att det där webbinariet nog inte var så himla tokigt ändå.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.